En början på något som kunde ha blivit väldigt intrikat (2011)
Anna trodde inte han skulle ringa henne, hon var tvärtemot helt övertygad om att han inte alls lagt märke till henne. Inte ens när hon tryckt sitt visitkort i hans hand och leende sagt ”ring mig” med en liten blinkning med vänstra ögat.
Hon hade rätt.
Kent hade återvänt till England, hans chef och hyresvärd Roger hade hämtat honom från Heathrow trots att det var flygplatsen längst bort från hemmet i Southampton dit de båda var helt ointresserade av att återvända. Kents tankar var helt upptagna med att fundera ut hur han skulle ta sig från sin nuvarande situation. Roger som var hans förmodligen ende vän, trots att de bara känt varandra i knappt ett år, hade räddat honom från en prekär situation och både gett honom ett jobb och ett ställe att bo på. Men Kent hade trampat i klaveret, han trodde inte Roger visste om det men Kent kunde inte leva med Rogers förtroende efter vad han hade gjort. Julia som var Rogers fru sedan 17 år, mamman till Rogers 3 barn, var det enda han kunnat tänka på när han träffat Anna.
Det var fullständigt omöjligt för henne att koncentrera sig på sitt jobb, hennes försäljningsresultat de senaste tre dagarna hade varit katastrofala och Anna visste att om hon inte räddade sitt skinn under dessa två återstående skift för veckan så var hon rökt. På Silentium fick man ibland en chans till om det gick dåligt men Anna räknade inte med att det skulle gälla henne, hon hade precis varit ledig och veckan innan det hade hon varit så förkyld att hon tappat rösten. Det går inte att jobba med telefonförsäljning utan röst så hon hade naturligtvis inte varit på jobbet. Istället för att sporras till att anstränga sig hårdare kände hon att hon gav upp. Hon hade tagit jobbet för att Arbetsförmedlaren hade övertalat henne att i alla fall pröva, att skapa sig en egen erfarenhet av det innan hon dömde ut jobbet. Så att förlora jobbet skulle på ett sätt vara en befrielse, men vad skulle hon göra istället.
Arbetsmarknadsläget för lärare i Luleå var fullständigt kass, några få privatskolor stod för viss rekrytering inom yrket men just hennes inriktning gick det elva på dussinet av så även det hoppet hade hon gett upp. Anna önskade att hon hade kunnat göra som Kent, att dra någon helt annan stans och skaffa sig ett jobb hon älskar. Men hon hade ingen aning om vad det skulle vara för jobb. Kanske var det Kents eventuella möjligheter att fixa henne en ingång till något jobb i England som frestat henne att ge honom sitt kort redan efter ett ganska kort samtal. Det hade varit en riktigt tråkig fest så just samtalet med Kent hade varit det enda trevliga, hon undrade om han uppfattat det likadant. Fast å andra sidan var det hans brors bröllop så han kanske hade varit lite mer i feststämning än hon.
Kent vred sig av olust i sätet där han satt, han fick hejda sig för att inte hela tiden titta på Roger medan han grubblade över hur han skulle säga det oundvikliga.
”Rog I hate to say this mate but I need to quit working for you”
Roger tittade upp på honom, sävligt dröjande utan att röra en min.
”Na no need to do that mate, but you rather soon need to get a place of your own to stay in”
Kent kom av sig, han hade hela bekännelsen på tungan men blev sittande med tungan nästan hängande ut ur sin förvånat gapande mun.
Roger körde in på en nattöppen bensinstation och slog av bilen. Istället för att gå ut ur bilen satte han sig och rullade sig en cigarett. Och utan att ta blicken från sina händer fortsatte han
”Im gonna use this to get leverage leaving Juli….” när Kent fortfarande gapade tyst tittade Roger upp på honom och förklarade vidare.
”I think a man knows when his wife have been out to far on the bransch, physically or emotionally… and to be honest, Ive been waiting for this opportunity for a couple of years now”.
”Really?…. why?”
I Kents svenska hjärna och hjärta, i hans tro på kärleken fick han det inte att gå ihop, det han trodde att Roger nu satt och sa till honom.
”Me and Juli have had some trubble over the years, but you know if I should leave her she would get the kids and I would be stuck paying for her to keep living in that house forever making it imposible to get a life of my own going due to what I make from this work”.
”So you mean that I have something to do with what you are saying?”
”Yea, you did nail her didnt you?”
Rodnaden spred sig blixtsnabbt över Kents hals och upp över käklinjen och han stirrade på Roger för att försöka uttyda från hans min vart detta kunde tänkas leda.