Han som skrivit manus till bland annat Charlies änglar har en blog där han ger många goda råd, här vill jag samla ett gäng för min egen skull. Det låter som om det ofta är flera olika manusförfattare inblandade i en produktion och att det ibland är så (som med Charlies änglar) att tvåan skrivs i en process där hela produktionsteamet är klart och även skådespelarna kan vara inblandade.
However you find the name, it should start with a different letter than any other name in the script, just to avoid reader confusion.
Och jag som har gett alldeles för många namn som börjar på bokstaven J, voj voj jag kanske får döpa om folk vad det lider. Vi får se hur det blir med det.
Once the script has left the writer’s hands, he never has complete control over anything. That’s the first and possibly the most frustrating truth about screenwriting.
In order to be filmed, your perfect vision has to be mucked up by directors, actors, editors and cinematographers, each of whom will change it to greater and lesser degrees. The hope is that each step of the way, they’ll make it better. Surprisingly, sometimes they do.
Ja jag kan förstå att varje profession har sin specialitet i görandet av film eller tv-produktion men just nu känns det skrämmande nog att ens släppa mitt alster i någon annans händer. Jag har kommit fram till att min bok just nu befinner sig i rå-text format som någon författare uttryckt det. Förhoppningsvis kommer jag att arbeta igenom texten efter att råmanuset är klart och då kunna bygga vidare på varje scen så att jag kommer närmare en slutprodukt som jag är nöjd med. För att sedan kunna släppa mitt final draft till någon för genomläsning, för feedback och upptäckandet av skrivfel. Jag undrar om det blir någon som jag känner som jag släpper det till eller om det blir professionella inom bokbranschen… nyfiken är jag, men fortfarande lite rädd.
I would urge you to really figure out the end of your story before you begin writing. Otherwise, it’s very easy to keep writing scene after scene and end up with interesting characters in a mess of a story. The truth is, great characters are useless unless we see them doing interesting things – and coming up with those things is the screenwriter’s job. Don’t start writing until you know both who your characters are and what they’ll be doing.
Just ja, jag har inte skrivit min plot och jag har inte klart för mig var min bok ska sluta, det är nog därför den sväller och växer så frodigt just nu. Dags att kavla upp ärmarna och göra lite shapin up jobb.
Jag har lyssnat på hans podcast nr 75 Villians där han och en kille som heter Craig som också är screenplaywriter pratar om olika ämnen. I sändningen fångas jag av beskrivningen av deras yrkesmässiga situation, hur de skriver manus efter manus som de skickar in och får refuserade, satta i någon form av vänteläge eller får beställning på. När det gäller tv-produktion så får de kanske chansen att slutföra pilotavsnittet och sedan kan de bli satta att vänta besked för det finns ingen säkerhet när det gäller huruvida det blir en serie, om det blir en halv säsong eller flera säsonger. När det så får en beställning på en säsong så måste de leverera rätt antal avsnitt i samma kvalitet. Jag känner bara usch vad jobbigt – jag vill inte jobba under sådana omständigheter. Nej då är det mer bok för bok projekt jag gillar… möjligen att jag skulle kunna skriva tv-serie manus av min egen bokserie men thats it :o)
One of the challenges of screenwriting is finding the sweet spot between two opposing needs:
- You want your protagonist to be pushing the story, and not just responding to problems.
- You want your antagonist to keep making life as difficult as possible for your hero, constantly raising the stakes.
Basically, your protagonist and antagonist each want to drive the plot. They’re fighting for control of the steering wheel.
If you remember that every villain is a hero, it’s often helpful to look at the whole story from the other guy’s point of view. Don’t just ask what the villain wants. Ask what the villain needs. Look for an arc so that he can change as well.
Här fick jag en massa information och inspiration kring vissa ordskillnader som kändes som en lättnad och kring karaktärsskapandet på ett sätt som väckte många tankar:
Protagonist
Är den som förändras genom berättelsen. Vanligtvis vill protagoniseten något i början men upptäcker i slutänden att hen behöver något annat.
Hero
Är den man hela tiden vill se vinna, hen behöver inte vara nobel, fin, bra, modig eller särskilt talangfull så länge vi hejjar på hen.
Main character
Är den som berättelsen i huvudsak handlar om.
En karaktär kan vara alla tre typerna eller så kan flera karaktärer vara samma typer som ex i Charlies änglar.
Narrator
I vissa filmer/böcker finns det en berättare.
Antagonist
Motparten till protagonisten, den som också utvecklas genom berättelsen och orsakar händelserna/situationen som driver handlingen framåt.
Villian
Är den som vill ont, göra illa, ta kontrollen och/eller sabotera. Kan vara en hämndsökare, eller en enkelmotiverad figur som vill åt något ex Gollum. Det förekommer också ostoppbara ologiska villians som ex psykopater. Villian ska motsvara huvudkaraktärens största rädsla.
Liksom med arketyperna för huvudkaraktären så kan antagonisten och villian vara samma karaktär, det kan också vara icke-personella fenomen.
Story vs Script
Grundberättelsen, plotten, karaktärerna, miljöerna och stämningen. Det skiljer sig från manuset för att dialogerna oftast inte är utskrivna. Och den övergripande handlingen är ganska undertryckt/komprimerad. Historien är mer översiktligt berättad medan man i det färdiga manuset berättar mer detaljrikt och med mer dialog. I manus för film än mer konkretiserat, kan omfatta kameravinklar och zoomningar etc.
A helpful thing to remember when plotting out stories with a clear antagonist: he probably doesn’t know he’s the bad guy.
Whether you’re writing a thriller, a comedy or an action movie, always look at the story from the villain’s point of view. What is he trying to do? Besides the hero, what other obstacles are in the way?
Too often, we come up with the villain’s motivation (revenge, greed) and stop. Rather, look for what the journey is. We might only see a small part of it from the hero’s perspective, but knowing the whole arc gives us more to push against.
Have a little sympathy. Let your villain win a few times, but make him work for it.