En början skapad under hösten 1998
– Kom igen Mia, det kommer att bli roligt och jag vill inte missa chansen när Roger och Jonte skulle ut.
Lea och Roger, det slog verkligen gnistror om dem bara de var i samma rum, det var så uppenbart att det skulle hända just ikväll. Mia hade väckts av dörrklockan när Roger och Jonte kom, det var förvisso förmiddag men hon hade varit uppe sent. Lea och Mia hade spenderat kvällen med att läsa spådomsböcker och prata, en dokumentär om feta barn hade gått på tvn men de hade pratat sönder den för varandra, trots att det var ett berörande om än förskräckligt ämne. Ingen av dem behövde heller bekymra sig om överviktiga barn då deras egna barn var i tillräckligt god form, snarare av det tunnare slaget.
Roger hade verkligen fått vittring av Lea när Mia tagit med honom dit en kväll för en tid sedan, senare vid Nickes fest hade gnistrat till igen men då hade Nicke och hans bror helt lagt beslag på Mia och Lea. Men när Roger, nästan hög av iver till Mias och Jontes förtjusning till och med börjat baka bröd för att de skulle få frukost hos Mia, hade hon insett att han skulle göra vad som helst för att få henne att ta med Lea ut till kvällen. När brödet väl bakats, trots att Jonte hjälpte till med att tillsätta lite Gualliano i degen, och fukosten ätits hade de tre farit tillsammans till Lea. Mia och Jonte hade genomlidit dagen med leende överseende, hos Lea över kaffet, på vinterpicknick på badstranden – där Roger till och med sprang ikapp med sin hund över skaren, och efteråt över pizzan i Mias kök. När så Roger var tvungen fara för att göra sig iordning för sin brors middagsbjudning och de båda unga männen lämnade dem var allt så uppenbart.
– Spå mig Lea, så får vi se om det är någon idé
Mia och Lea lekte emellanåt med korten, Lea var vanligtvis ganska träffsäker även om det oftast inte stod klart för dem förrän efteråt vilka delar av spådomen som kunde ha tagits på allvar, det var mest en kul grej. Medan Lea blandade korten och började lägga ut gled Mias tankar iväg, hon och Nicke hade delat en spirande förälskelse som hon vid senaste festen försökt locka honom till att agera på. Men han värjde sig, till sist för att hon inte skulle känna sig ratad hade han förklarat att han blivit så brännd tidigare att han hade svårt för att våga satsa igen. Visst visst hon fick inte pressa honom, men hon kände själv att hon höll på att gräva ner sig över stiltjet. När inga hinder i övrigt finns varför inte kunna agera, de var ju båda vuxna och fria, sista veckorna hade hon mer och mer börjat känna sig frustrerat less på situationen. Hon hade lämnat Mats för bara någon månad sedan, men nu ville hon verkligen uppleva något nytt, de hade levt isär i nästan ett år innan de försökt igen, under det året hade hon haft en mycket kort historia med en man men för det mesta träffat Mats för intima återfall. Denna gång ville hon gå vidare, helt utan återfall med Mats. Som om hon skulle undvika det genom att ge sig i lag med en annan man, för vek för att stå för det själv och bara avstå. Efter 9 års förhållande var tomheten monstruös, som om hon inte visste själv hur hon skulle fylla det vaccum som uppstått, som om hon inte visste hur hon själv kunde stilla sina fysiska behov – men hon ville inte. Tomrummet fyllde hon med vänner, varje dag nästan dygnet runt hade hon sällskap av minst en ur det ganska stora gäng av i huvudsak singlar hon genom sin bror kommit in i. Men det intima behovet, närheten av en annan människa ville hon inte fylla själv, hon ville uppleva nya känslor, nya saker med en ny man. En av insikterna som låg bakom hennes frustration över Nicke byggde på att hon inte ville pressa fram ett förhållande med honom, för när hon var riktigt ärlig med sig själv ville hon bara ligga med honom, och det var egentligen inte det smartaste – det var hon helt på det klara med, inte alls så smart att ligga med en kompis, men han var den första hon känt sig attraherad av efter separationen från Mats. Det var hög tid att gå vidare, att träffa män hon inte var kompis med.
– Kolla jag fick hjärter kung!
Lea var upprymd, uppenbarligen hade hon börjat med att lägga kvällen för sig själv. Mycket riktigt var både kortet för fest med och hjärter kung, det kunde Mia talat om för henne utan att korten kommit ut på det sättet. Mia log hjärtligt och var innerligen glad över vänninans uppseglande passion.
– Lägg för mig också.
Log Mia och kände sig överraskande engagerad, hon hade bestämt sig för att gå ut med Lea i vilket fall som helst, men hade inga egentliga förväntningar för egen del. Lea blandade och mötte Mias blick över bordet.
– Oroa dig inte, jag kommer med oavsett.
Skrattade Mia och fann att den engagerade känslan övergått till sprittande partylust, det skulle bli en kul kväll oavsett, kanske skulle hon ringa Nicke i alla fall och ge honom en sista chans att nappa på kroken.
– Hmm du kommer inte heller att somna ensam, du har hjärter knekt men också fest kortet och hjärter ess står för passion.
Lea lät nästan förvånad men Mia bara skrattade, hon trodde inte för ett ögonblick att hon skulle drabbas av någon plötslig passion, för så snabbt tvivlade hon på att Nicke skulle kunna agera. Själv hade hon aldrig någonsin ägnat sig åt efterkrogenpassion med främmande män, 9 års fast förhållande hade gjort henne omöjlig när det gällde flirt och veta hur man närmar sig män. Första gången hon försökte hände absolut inget, trots att hon till sist blev helt uppenbar och mannen i fråga helt vänligt hade förklarat för henne att hon visst var fin och en härlig tjej men inte någon han egentligen ville avancera med, han tyckte att de var goda vänner och kunde förbli så. Andra försöket, den korta historien, hade förvisso gett henne lite nya sexuella upplevelser men hon hade snabbt insett att den killen definitivt inte var något för henne, som tur var kom han över henne riktigt fort genom att hitta sig en annan kvinna i sin hemstad. Vid tredje försöket hade hon varit allt annat än uppenbar, hon hade förutsatt att han kanske bara ville vara vän, hon hade väntat och trivts bra i hans sällskap, till hon en dag insett att det gått över, attraktiv var han utan tvekan men han började kännas som en bror snarare än som ett objekt för hennes passion. Hon hade tagit tillbaka Mats efter hans årslånga övertalningsförsök. Bara för att konstatera att de verkligen inte var menade att leva ihop, trots att de hade barn tillsammans snarare just för att de hade barn ihop, vilket egentligen var det som drev fram deras oförenbara olikheter. Fyra månader senare hade de båda kommit fram till att Mats behövde en egen lägenhet.
Musiken strömmade ur högtalarna, vinet dunstade fort ur både Leas och Mias glas, de sminkade och fixade, bytte kläder några gånger och pratade om allt men ändå inget. En fest för två, med levande ljus och mycket skratt, i många år skulle Mia minnas den kvällen som den mest udda förfest hon upplevt, just för att de inte ens försökte bjuda med någon. Kvällen hade ett specifikt syfte som bara omfattade Lea och Roger, då behövdes det så få femtehjul som möjligt, även om ingen sa något om den saken. Fast en försökte Mia lite halvhjärtat locka med, Nicke, men hon blev inte alls förvånad när han inte hade någon lust att följa med, hon blev inte heller besviken, inom sig konstaterade hon bara att det var färdigt. Ireversibelt klart fixerat och avslutat, på det sätt som egentligen var bästa möjliga, långsamt rinnande ut i sanden. Hon tänkte stilla att så snart Lea och Roger hittat varandra kunde hon ju faktiskt gå hem om hon kände för det.
Lea kände att hela dagen hade varit ett långt spektakel, hon var het i hela kroppen av förväntan, omedveten om vilka tankar som gled förbi, i samma sekund som orden lämnat hennes mun hade hon glömt vad hon sagt. Hon kunde bara vagt minnas strukturen av dagens händelser men inte mer trots att hon ännu var rimligen halvnykter i alla fall. Kinderna hettade till och från utan någon som helst anledning, utan att hon ens visste vad hon tänkt sekunden innan hon kände hettan i kinderna. Hon skrattade utan att höra vad som sagts, hon log brett och såg mönstren i tapeterna med oseende ögon. Det enda som bekymrade henne var den korta stund väninnan pratade med Nicke i telefon, även om hon själv visst skulle gå ut även utan Mia så bekymrade det henne en smula. Hon såg Mia lyfta luren, avslappnat leende, hon såg väninnan lugnt prata och nicka som om hon konstaterade ett faktum. När Mia sen vände sig mot henne och log brett och höjde glaset till en skål, visste Lea att denna kväll skulle bli oförglömlig på fler än ett sätt – Mia var redo.
Kön utanför krogen var kort, det var vanligtvis ett illavarslande tecken, men de var tacksamma för vinterkylan var inte skonsam mot lättklädda kvinnor. I garderoben lämnade de sina kappor och gick rusigt upp för trappan. Som om där bara fanns främlingar gick de genom lokalen, Lea gick först för ovanlighetens skull, som en magnet drogs hon innåt i vimlet, in i röken från dansgolvet och ut igen till borden vid sidan. Redan på håll fick Mia syn på Roger i sällskap med dem som varit på hans brors middagsbjudning. Hon såg Roger söka med blicken över rummet som om han kände Leas närvaro eller som om han sökte henne, hon såg hans mörka bruna ögon glimma som av eld när han såg henne komma mot honom från dansgolvet redan innan Lea sett honom. Mia såg som hypnotiserad på när Roger reste sig och gick Lea till mötes, först när han stod mitt framför såg Lea honom och de förenades i en kyss utan att ens hälsa. Först när hon själv kände en hand stryka långsamt ned över hennes rygg lossnade hypnosen och hon vände sig omedvetet brett leende mot mannen i baren som låtit handen stanna oskyldigt just på gränsen ovanför hennes skinkors delning. Hon kände hettan från handen men såg först oförstående på mannen, hon kände igen honom men i situationen kopplade inte hans uppenbarelse mot något namn hon kom ihåg. Han måste ha sett hennes leende blekna för han tog sakta bort handen och hälsade istället hjärtligt som en kompis, men utan att möta hennes blick.
– Mia, vad kul att träffa dig här
Hon hälsade lika hjärtligt tillbaka, medan hennes hjärna lyckades koppla ihop trådarna, han var kompis med hennes granne Josef och med Roger & Jonte, hon hade bara inte träffat honom särskilt många gånger. Hans manöver med handen förvirrade henne, inte för att det kunnat vara någon annan – eller snarare så att hon inte förväntat den gesten av någon som hellst man överhuvudet taget. Han hade en öl i andra handen som han räckte över till henne, hon tog en liten sipp och vände sig sedan till baren för att beställa själv. Förvirringen ville inte riktigt släppa.
– Kom med, vi sitter här borta
Plödsligt var hans hand tillbaka allra längst ned i vad som med bästa vilja kunde räknas till svanken på henne. Med förvirrande hög puls följde hon med honom, han förde henne till bordet där Lea och Roger satt. De var helt uppenbart okontaktbara, mittemot dem satt en 10 poängare, en helt vansinnigt manlig man. Mia som redan var lätt ur balans och vagt varm av den familjära men främmande beröringen av Peters hand, kände sig helt berusad när hon hälsade på Kent som så uppenbart var Rogers äldre och mycket snyggare bror. I samma ögonblick försvann den varma handen från henne och två sprudlande kvinnor anslöt från dansgolvet. Gisela kändes som en nordanvind, kylde henne från topp till tå, innifrån och ut, men Peters Gisela var idel solsken när hon presenterade Kents fästmö Milla. Mia log och hälsade, inte annat än lite virrig av den bergodalbana hennes känslor lockade henne på. Så snart Milla var utom synhåll slog Kent på stora förförar charmen gentemot henne men när Milla var tillbaka var han som förbytt, inte oartig men sval. Roger och Lea fortsatte vara okontaktbara till de senare försvann från krogen och ingen kände något behov av att efterlysa dem. När Kent bjöd upp Mia till en tryckare tvekade hon en sekund, men valde upplevelsen av denne man på dansgolvet som en oskyldig försmak av vad hon ändå inte skulle smaka fullt ut av med tanke på Milla. Väl så nära gick Mias puls först upp ordentligt, han höll henne stadigt manligt, han var en stor och stark byggjobbare precis som sin bror men kändes gott och väl 30 cm längre än henne. Ganska snart kom de ur takt, eller kanske inte ur takt men den upphetsning hon väntat sig få uppleva uteblev helt och allt eftersom låten klingade av klingade hennes intresse av. När de sedan kom till baka till bordet satt Gisela gråtande vid bordet tillsammans med Milla, Kent tog genast Milla med sig för att dansa, kanske för att han ville han undvika Giselas tårar eller kanske för att han verkligen ville dansa. En ung man som en god stund kurtiserat Mia i skuggan av Kents charmattacker, satt vid bordet men även han drog sig undan den gråtande kvinnan och lämnade dem ensamma. Mia kunde inte annat än fråga vad som stod på, men hon ville egentligen inte alls höra på, hon kände inte Gisela och hade allmänt svårt för människor som gråter i fyllan. Det var tydligen slut med Peter något som Gisela tydligen valt själv men hade lite tårar kvar över, tårar som svämmade över med lite hjälp av den alkohol hon förtärt. Jonte hade suttit relativt sovande av ruset, tidigare väl dold av kärleksparet, reste upp sitt huvud och tittade sig sömndrucket omkring. Mia lyckades med en blick få honom att lystra för en sekund, eller så förstod han hennes belägenhet ändå för han reste sig och försvann för att strax komma tillbaka med Peter. När Gisela och Peter gick från bordet, Jonte vinglade iväg igen, såg sig Mia ensamt omkring, den ugne mannen vars kurtis hon inte kände sig frestad av var påväg mot henne, hon reste sig och gick till baren. Kent och Milla stod där och pratade med någon annan bekant som Mia inte kände, med en hand på Millas axel nickade hon kort mot dansgolvet där spasmiska människor just njöt av helt vanlig modern gladpop. Med dessa nya bekantskaper fick hon äntligen röra på kroppen, som om hon suttit stilla mitt i ett skådespel hon inte själv valt att delta i. De hann inte dansa länge förrän tempot byttes till romantiska långsamma toner och de återvände till bordet. Kent och Milla konstaterade väl där att det var sista dansen så de vände utan att sätta sig, Mia hade inget val annat än sätta sig vid bordet som varit öde men nu hade den unge kurtisanen sittande på platsen brevid hennes. Hon var nära att genast gå när han yttrade sig, lismande leende.
– Nu är det väl ändå min tur att dansa med dig.
– Nej det är min tur.
Mia hade så när rest sig för att artigt dansa en låt med yngligen, när orden uttalades, samtidigt som en varm hand lades mellan hennes skulderblad. Hon såg förvånat upp i Peters melerade ögon och reste sig leende. Först senare insåg hon att hon inte ens svarat den unge mannen. Det var så mycket folk i lokalen, många drog sig till dansgolvet, det var varmt och ganska trångt, knappt halva första låten hade spelats när de intog vanliga främlingars dansposition och sakta började röra sig till musiken. Peter höll henne svalt på artigt avstånd, hon kände hans andedräkt mot sin tinning och vände upp blicken för att se på honom medan hennes hjärta klappade som om hon sprang. Han mötte hennes blick en sekund, men tog sedan om hennes nacke med ena handen och förde hennes ansikte mot sin hals. Allt fler par gjorde dem sällskap på dett lilla dansgolvet, vid tredje låtens mitten mumlade Mia just under hans öra
– Vad trångt det blev
Han svarade med ett kort med lite grötigt
– Bra
Hon kände hela hans kropp mot sin, de rörde sig som en kropp och mot sin mage kände hon en varm fasthet där hon tänkt att en sannolik errektion skulle avslöjat om han kände som hon.
Pulsen var så hög, det susade i hennes öron när Peter sakta förde henne av dansgolvet med handen på sin för kvällen inmutade plats på hennes ryggslut. Han bara måste känna som hon tänkte hon matt. De sa inget, hon kunde inte prata, vågade inget säga för att inte förstöra ögonblicket, inte heller nästa ögonblick eller ögonblicket efter det. De fick stå vid varandra i kön till garderoben, alla stod packade tätt som sillar, vissa mer packade än andra, ingen kände pulsen som hettade mellan deras kroppar, eller så kände många av paren i trappan samma puls. De höll inte varandras händer, de fick sina jackor och gick ut i kylan, för en sekund tvekade Mia – osäker på vad som skulle ske. Skulle Peter någon annan stans, hon kunde inte tala och han mötte inte hennes blick. Hon tittade mot bron hon måste gå över för att gå åt sitt håll, osäker på vilket håll som skulle vara hans håll, då slöt han upp alldeles bakom henne, så nära, så varm. Hon började gå, hans håll var åt hennes håll.
När hon öppnade lägenhetsdörren fumlade hon med nycklarna, händerna darrade ännu mer av att Peter stod alldeles tätt bakom henne och som första handgripliga beröring sedan dansgolvet la han sin varma hand på hennes höft. Han drog henne bak mot sin fasta varma kropp och hon kände hetta från hans lår mot hennes kalla ben. Knarret under skorna på deras tysta promenad hade avslöjat att det var kallare än -15 den natten, men hon frös inte. Hon var nervös, kissnödig och villrådig.
– Vill du ha te?
– Ja, tack
– Jag sätter på vatten, men jag måste gå på toa
Det kändes som om det heta ögonblicken som de lyckats bevara hela vägen hem till henne trasades sönder av att de yttrade sig. Hon förbannade sig själv hela vägen till köket, där hon satte vatten i vattenkokaren, förbannelserna fortsatte inom henne till toaletten och hela den stund hon var där. När hon var klar hade hon gett upp, hon tvättade av sig sminket och fräshade upp sig innan hon gick ut.
– Jag är här
Hon hörde hans röst i mörkret, han låg i soffan i tv rummet, hon hade varit rädd för att han skulle ha gått, somnat eller ha kommit på andra tankar och valt att låtsas sova
– Kom
När han sa det rann den sista tvekan av henne, hon gick till honom i soffan, tog den hand han sträckte efter henne och drog honom upp mot sig. Han reste sig och närmade sig sakta, hon stod stilla och försökte fånga hans blick som vilade i brösthöjd på henne. Trots hans så självsäkra närmanden retade en udda tanke om att han var blyg henne. Han kom så nära, höll om henne, strök över hennes kropp med sina varma händer men hela tiden över oskyldiga områden. När han drog henne starkt närmare flämtade hon till av upphetsad förväntan, hon vände sitt ansikte uppåt för att se hans blick, sekunden innan han kysste henne mötte han den blicken – bara en sekund som kändes som ett år av åtråfyllt informationsutbyte. Hans första kyss försiktigt smakande först, djupnade, tungan lockade mot hennes överläpp bråkdelen av en sekund innan hon gav honom fullt gensvar, det kändes som om hon kysst honom tusen gånger, som om han visste precis hur hon ville bli kysst. Utan att ta munnen ifrån honom backade hon, med sina händer drog hon honom med sig. Han hade aldrig varit hos henne men anade var hon var påväg.
Peter kände en stark rädsla i natten komma krypande, när hon började backa, han kände henne inte alls men de gånger han träffat henne på fest och i andra sammanhang verkade hon vara en varmhjärtad, självsäker ganska tuff men ändå mjuk och go kvinna. Han trodde hon var singel, han hoppades i alla fall att hon fortfarande var det så inga obehagliga överraskningar skulle lura på honom. Hon backade förbi dörrar som han förstod ledde till barnens rum, de hade inte mött någon barnvakt, kanske var barnen hos sin pappa, de var kanske helt ensamma. Hennes händer blev allt mer krävande, hon hade knäppt upp knapparna i hans skjorta, hon drog upp hans t-shirt ur byxorna, en härlig rysning gick igenom honom när tröjans kant drogs över hans svullna storhet. Hennes fingertoppar mot hans nakna rygg, fjäderlätta mönster ritades mellan stundvisa riktigt fasta grepp. Hennes blus knappar var så svåra, han plågades svårt av värken i underlivet och suset i öronen när han försökte fokusera på knapparna, hur han skulle få upp dem utan att he sönder dem. Hon hjälpte honom inte med knapparna, men hon stannade upp och lät honom fokusera, när han öppnat de översta två knapparna tryckte hon plödsligt fram sitt underliv mot honom där de stod, han rätade upp sig med ett upphetsat flämtande och såg henne dra blusen över huvudet. Hennes mjuka fylliga mage, så helt olik Giselas smala platta – han förbannade sig själv för att Gisela alls kom krypande in i detta ögonblick, han ville ha upplevelsen helt utan henne. Han följde Mias sidor med händerna, fokuserade blicken på naveln fastän han längtade efter att få se hennes stora bröst, när händerna kom upp till bh-bandet följde han det bak till spännet, kom närmare henne och kysste henne när hon slingrade sina armar runt hans nacke. Hon log, som en katt som just svalt råttan, såg så nöjd ut, för ett ögonblick kände han sig bortgjord, som om hon fångat honom i en elak fälla. Spännet lossnade lätt vid hans beröring, hon nafsade honom i läppen när han började dra sig tillbaka, han såg in i hennes ögon och det gick som en stöt igenom honom. Hon var med, ingen fälla bara helt underbar närhet. Han följde bh-bandet tillbaka fram mot brösten, han slöt ögonen och kände hänförd tyngden av hennes bröst när han underifrån lyfte upp stålbågarna i kuporna och frigjorde brösten.
Hon svimmade nästan av spänning när han långsamt undersökte hennes bröst med händerna, som om han aldrig känt bröst förr. Så försiktigt kramande, lite lätt nypande i de styva bröstvårtorna. Han var nästan andäktig när han förde henne baklänges mot sängen, hon öppnade själv linningen på de tighta jeansen och förde dem tillsammans med trosorna ned innan hon satte sig, han satte foten i byxornas gren och drog dem helt av henne med en benrörelse så naturlig som om han gjort det tusentals gånger. Hans byxor var öppna, han hade öppnat dem själv men han hade glömt dem helt när han pressade henne ned mot sängen. Han kysste hennes bröst hett och allt mer krävande, hon flämtade och försökte dra honom upp till sig för att få kyssa honom igen. Hon längtade efter att känna honom i sig, men ville inte röra vid honom, ville inte veta om han var liten eller stor – hon ville bara uppleva honom i sig. När han så kom upp till henne kasade han byxorna efter sig, han sträckte sig för att kyssa henne, utan att låta underliven mötas. Aldrig hade hon känt sig så frustrerad väl i säng, hon kramade om hans midja med låren, försökte dra honom upp, hon ville så desperat känna mera. Han drog sig undan, herregud han är ett mirakel av självbehärskning tänkte hon sekunden innan hon började tvivla på hans förmåga att få erektion, hon hade inte anat minsta tillstymmelse till erektion hittills fastän de dansat så nära och kyssts så nära stående. Han kysste hennes hals, hennes örsnibbar, halsgropen och vägen rakt ner till han befann sig mellan hennes bröst, han klämde ihop brösten så att de omslöt hans ansikte, mjuka runda stora fylliga. Med tårna knep hon om hans byxliinning och förde dem ned, medan han om igen utforskade hennes båda bröstvårtor med händer och mun lyckades hon få tårna innanför hans kalsonger och drog dem av honom, hon ville ha honom nu genast. Så snart kalsongerna var långt långt nere grep hon om honom med sina lår och drog honom skoningslöst upp mot sig, hon kände hans lem hitta henne, hon var så våt och varm att den lätt kunde hitta in. När hennes krävande ben tryckte honom vidare upp och in, flämtade han till och såg upp på henne, hon mötte hans blick och lyfte sitt huvud för att kyssa honom, han strök henne ömt med händerna runt ansiktet och tittade på henne med stora ögon som om han ville memorera hennes ansikte noggrannt. Han var så stor, hon visste inte hur stor men han kändes enorm när han fyllde henne, djupare och djupare. Sakta började han röra sig bakåt nedåt igen, men hon pressade honom tillbaka mot sig, som en kamp, hon lindade sina ben runt hans och försökte låsa honom fast, då kände hon hur han gav med sig och kom helt in med hårt tryck, stilla stilla, han blev stilla mitt i kyssen och hans mun lämnade hennes, med en lätt suck började han kyssa hennes hals och örsnibb igen. Hon var mållös, avslappnad och kände sig varm och matt, njöt under tyngden av hans kropp, smekte honom fjäderlätt över starka axlar och skuldror. Benen låg sammanflätade som sammansmälta när de avslappnat tippade över till sida, han tittade på henne, nästan skuldmedveten, hon log varmt mot honom. Natten var inte slut än, de hade mycket tid. Trista logiska tankar började sippra in där de låg och såg på varandra med helt nyvaknade ögon.
Det vore inte särskilt smidigt att gå ut offentligt med deras hmmm, med tanke på att han och Gisela så nyligt brytit sin förlovning, inte ens en vecka hade han varit fri. Och hon var inte själv redo för ett förhållande, han kunde knappast vara det heller, sju år trodde hon att de varit tillsammans, det var lång tid med en kvinna, han vill säkert så sin vildhavre. Passar ju utmärkt, då kan de ses bara till och från när de vill det. Njutning, avslappning, vila med hopp om mer. Telefonen ringde ilsket vid hennes säng, Mia blev lätt chockad att någon ringde halv fem på morgonen.
– Heeej kom och öppna dörren.
Det var Roger, vad i allsindar hade hänt, var var Lea och varför kom de till henne?
– Har det hänt något? Var är Lea?
Då hörde hon Lea fnittra i bakgrunden, Roger log det hörde hon när han svarade
– Hon är här, hon skulle ju sova hos dig.
Men men, tusen tankar virvlade i Mias huvud, fasen vad skulle hända nu? Hon ville inte att Peter skulle lämna henne ännu. Han kröp närmare henne och höll hennes ena bröst i en fast hand, sög mjukt på bröstvårtan och såg på intet sätt ut att vilja lämna henne. Men så började det ringa bakom dörren, hetsigt ihärdigt. Kanske hade de ringt på innan, men hon hade varit för upptagen för att höra det.
– Kom och öppna nu då.
Roger gav sig inte, men han slog av mobiltelefonen. Mia hade varit helt säker på att de hade gått till honom för att spendera natten, men han bodde på andra sidan stan så det känndes ohjärtligt att tvinga dem att gå dit nu.
– Det är Roger och Lea, hon skulle sova här…
Viskade hon förskräckt åt Peter, han sa inget, bara nickade stilla och släppte hennes bröst. Återigen rusade tankar på hur tasktigt det vore om Gisela fick veta var Peter var, hon drog hastigt på sig jeansen och en tröja och gick för att öppna dörren.
– Vem ni än ser här i natt så får ni inte säga något om det till någon, okej?
Sa hon direkt när hon tog emot dem i hallen. Både Lea och Roger såg sig nyfiket omkring, den enda ledtråden som fanns var ett par herrskor i hallen.
– Så du har sällskap. Och det är någon vi känner…
Konstaterade Roger mysande, det hörde inte till vanligheterna att han fick reta henne för herrsällskap, det hade nog aldrig hänt förr.
– Vi stannar här i vardagsrummet, lovar och svär
Sa Lea och drog sin Roger med sig. Mia hittade i linneskåpet något påslakan hon kastade till dem. Innan hon gick tillbaka mot köket, hon tackade sin lyckliga stjärna för att hon hade sovrummet längst in i lägenheten, innanför köket, och hon stängde tyst köksdörren.
Under tystnad sjönk hon tillbaka i sängen och sökte sig till Peters mun med en kyss, hon kände sig osäker på om han vaknat upp ur ögonblicket och skulle vilja dra sig därifrån, men han kysste henne varmt och omfamnade henne. Hans händer sökte sig in under tröjan och hittade brösten igen. Plödsligt hörde hon hans mage kurra upprört, hon var tacksam för att ingen av dem varit särskilt berusad efter kvällens övningar, inte heller visade han minsta tecken på att vara bakis. Som tur var hade hon handlat lite så hon hade annat än brödet Roger bakat på morgonen att bjuda på.
– Vill du ha lite fika?
Frågade hon honom viskande försiktigt. Det ville han, han reste sig och drog bara jeansen och t-shirten på sig. Tillsammans fixade de frukost i den arla morgonstunden, radion fyllde tystnaden med lugna populärlåtar. Hon tänkte så mycket, men fick ingen ordning på tankar och känslor, så mager som Gisela var måste han tycka att hon var tjock, hon var tjock också det var sant. Hon ville inte bli kär i honom, tänk att alltid behöva vara osäker på om han tyckte om hennes mjuka mull eller om han egentligen hoppades att hon skulle bli lika mager som Gisela. Men hon såg upp på honom, över hennes köksbord och han log mot henne, hon slätade över tanken och ville njuta av att han var där nu. Hon sträckte sig efter kameran på bänken, ville föreviga ögonblicket, han såg först förskräckt ut men sekunden efter slappnade han av och han log mot henne, log mot kameran. Den bilden skulle för alltid påminna henne om första natten hon någonsin tagit en främling till sängs, om än inte en komplett främling, men ändå så främmande för henne. Medan de plockade av bordet smög han sig upp bakom henne, kupade händerna om hennes bröst under tröjan och han viskade hett i hennes öra.
– Vill du att jag ska gå?
Hon vände sig häftigt om, slog armarna om halsen på honom och kysste honom, pussade honom på kinderna, på ögonlocken och höll hans ansikte nära med ena handen sluten om hans nacke medan andra handen strök ned över hans rygg.
– Nej stanna.
Viskade hon tillbaka, han nickade tyst och mötte hennes blick, hon visste, det skulle bli mer. Han vände sig från henne och smög sig ut ur köket.
I hallen var det tyst, Peter visste att Roger och Lea var i vardagsrummet som saknade såväl vägg som dörr, han hörde dem inte, ville inte heller höra egentligen. Just som han skulle öppna badrumsdörren öppnades den. Plödsligt stod han öga mot öga med Roger. De log mot varandra och hälsade, en så lustig situation att Roger kom att fnittra till lite dovt när han vände sig för att gå tillbaka till Lea som just kom ut från den andra toaletten som var närmare ytterdörren. När Peter stängde köksdörren om sig då han återvände till Mia hade lustigheten ännu inte stillat sig i hans sinne, vagt fnittrande men brett leende berättade han viskande om insidenten för henne. Hon hade ordnat sängen efter deras premiärakt då de legat tvärs över sängen, nu låg hon åter igen naken men under täcket. När hon sträckte sig efter honom såg han hennes underbart jättestora mjuka bröst svaja lätt av armens rörelse, det andra bröstet hängde tungt ned i sängens mjukhet. Han ville begrava sig i hennes mjukhet, låta henne omsluta sig igen, så våldsamt hennes ben hade tvingat honom in i henne, han hade aldrig varit med om liknande. Redan vid tanken styvnade han, han insåg sin belägenhet, på något sätt skulle han få av sig byxor och undertröja medan hon tittade på. Han sneglade på henne, hon höll hans hand och såg på honom med öppen förvändan och leende öppen mun. Han ville kyssa henne, hans inre krävde att han skulle skynda sig. Med den fria handen öppnade han jeansen och lät dem falla medan han böjde sig över henne och kysste henne.
Hon ville se, men han lät henne inte, om igen tänkte hon att han kanske var blyg även om inte mycket talade för att han var det. Hon besvarade hans kyss och drog honom ned till sig, hon lyfte täcket och lät honom glida in under. Han hängav sig genast åt hennes bröst medan hon drog i hans t-shirt för att få honom helt naken. Den varma huden på hans rygg, torr nästan narig kändes den mot hennes sökande fingertoppar, mitt mellan skulderbladen var det så mjukt men ändå strävt, det ljusnade ute och hon längtade efter mer ljus för att kunna se honom ännu bättre. Han var ljustbrunt rödhårig och hade gott om fräknar på armar och ansikte, hon anade att han var blek men det var även hon efter de långa höst och vintermånader som gått sedan sommaren. Hon ville se hur långt hans fräknar nådde, om han hade prickigt skinn på ryggen, om hans skinkor var vita om hans ben var håriga om han… hon ville se honom. Han lyfte på armarna och lät henne försiktigt dra tröjan över hans huvud, hon smekte det sträva korta håret i hans nacke och drog hans mun till sin och kysste honom eggande, med ena benet lyckades hon kroka hans och hon drog honom lätt över sig. Han var i kroppen så lätt fast han var kompakt muskulär, inte överbyggd eller grov, bara så helt lagom och perfekt, hennes inre sjöng när hon återigen kände hans tyngd över sig. Han kom att ligga lägre i sängen än hon, hon kände inte hans lem men bara vetskapen om att den underbara fanns där mellan hennes ben, inte långt ifrån hennes inre hemlighet, lät hon sig eggas av hans faschination över hennes bröst. Gisela var smal, nästan mager, Mia insåg motvilligt att den kvinna han lämnat bakom sig faktiskt knappt hade bröst, att han dyrkade hennes stora bröst framstod plödsligt helt naturligt och hon njöt i stora drag. Hon skulle aldrig bli så smal, men hon skulle i alla fall alltid ha bröst. Skamset sköt hon tankarna åt sidan, hon kände hans ollon vid sin mynning, så sakta han närmade sig. Mia drog löst sina långa naglar över Peters rygg, eggade honom med höfternas rörelser att komma närmare, att komma in i värmen. Han höjde sig på armbågarna och sträckte sig för att kyssa henne, med rörelsen kom han att tränga djupare in i henne och hon stönade mjukt av njutningsfylld lättnad över att den spända väntan var över och över att han äntligen hittat hem igen. Henns ben lindade runt hans, inte lika pådrivande denna gång, de rörde sig tillsammans som i dansen, lugnt och mjukt som en enda kropp, sakta kyssande medan hon tittade på hans slutna ögon och helt avslappnade ansikte. Hon förde sina armar under hans och strök honom med fast styrka ned över ryggen till hans skinkor, med lätt men bestämt tryck vid varje nigning manade hon honom att vinkla bäckenet framåt uppåt mot henne. Suset i öronen blev starkare och hon kände en vågrörelse av brusande känslostormar och pulserande hetta från underlivet. Aldrig någonsin hade hon upplevt den svallvågs liknande orgasmens totala världsomslukande berusning, hon klamrade sig fast vid honom, drunknande i känslor av lycka. När hon efter tredje översvämmande vågen öppnade ögonen kändes hjärtat sprickfärdigt av lycka och hon såg upp, mötte hans blick som uttryckte förvånad fashination. Han var helt stilla i henne, hon kände sig overkligt närvarande samtidigt så frånvarande ännu i bruset av hennes känslostorm. När han mötte hennes blick böjde han sig över henne med ett lyckligt men nästan förvånat uttryck och han kysste henne ömt. Sakta började han röra sig i henne igen, med ökande fokusering, i samma fasta lugna takt, hans kyss blev allt intensivare till den i ett andlöst ögonblick blev helt stilla. Hon såg hans hänförelse och hörde hans dova stön som kom från botten av hans mage, hon kramade honom stilla med hela sin kropp. Så intensivt lycklig, leende som om hon aldrig någonsin skulle kunna sluta le.
”Kryp närmare nu, det är kallt ute… jag vill känna dig tättemot mig. Jag ser snöflingor falla över taken och husen, och jag tackar gud att jag har dig. Alla år då jag bara väntade på min chans, och hoppades och bad att ödet en dag skulle sända dig till mig. Åå det måste vara en dröm, jag trodde aldrig att vi skulle hamna här, som någonting från en annan värld. Åå det måste vara en dröm, jag hade slutat hoppas för länge länge sen, och om det är en dröm så vill jag aldrig vakna upp igen.”
Cajsalisa Ejemyr sjöng på radion, Mia reste sig på armbågen för att höra bättre, Peter som lagt sig invid henne på rygg såg upp på henne, leende.
– Hör du?
Viskade hon, han nickade.
– Jo jag tänkte just på det, jag trodde aldrig att vi skulle hamna här.
Som om älskogen släppt deras tungband kunde de tissla och viska lite, vad de sa, vilken information de utbytte skulle Mia aldrig kunna minnas, kanske inte Peter heller. De slumrade lite, vaknade och kysstes igen, så nära så nära hela tiden i en omfamning, varm och nära. Men i den tidiga morgonen kom uppbrottet till sist, hon vågade inte fråga om de skulle ses igen, han sa först ingenting men så böjde han sig över bänken i köket och började skriva på en lapp. Hon böjde sig över hans axel för att se, när han rätade på sig gav han henne en liten lapp med sitt mobilnummer.
– Ring mig
Sa han kort och kysste henne igen, hon gav ett jakande läte och höll honom hårt intill sig. Hon kunde inte förmå sig att följa honom till dörren, hon stannade vid badrumsdörren och såg honom gå. Hon gick till köket och kramade sina händer knäppta som om hon bad, pressade dem mot sin bröstkorg medan hon lyckligt oseende tittade ut genom fönstret. Hon visste nu att han bodde längre upp i stan, han skulle komma gående på trottoaren en bit längre bort, om han gick direkt hem skulle hon kunna se honom om hon väntade. Lea smög upp bakom henne och la armen om väninnans axlar. Tysta stod de tillsammans och såg Peter komma in i synfältet, Mia log lyckligt mot den kalla fönsterrutan, såg honom gå med lätta steg, det såg ut som om han visslade där han gick, som klippt ur en romantisk amerikansk film. Mia hörde duschen och räknade ut att Roger var där, när hon inte längre såg Peter för att han gått vidare in framför husen som stod emellan dem vände hon sig till sin väninna. Lea log med hela ansiktet och ögonen strålade, som unga småflickor gick de tyst fnittrande till Mias stora säng och kastades sig avslappnat på den.
– Det är helt enkelt underbart
Suckade Lea lyckligt, Mia såg henne stråla och kände att hon själv strålade likadant.
– Vad har du gjort? Du ser så annorlunda ut?
Frågade Josef när han kom in i Mias kök och såg på henne med stora frågande ögon, han hade kommit ned för att förhöra sig om hur det hade varit på krogen. Själv gick han och Carina nästan aldrig ut på krogen, men han hade fått veta att Mia och Lea skulle ut då han träffat Roger och Jonte tidigare under gårdagen. Mia svarade honom inte, hon kunde bara le.
– Du har haft sex! Det har du, eller hur??
Han frågade leende pockande, undrande.
– Med vem?
Josef såg ut som om han skulle spricka av nyfikenhet, men Mia kunde inte säga hon bara log. Hon såg mönstren i tapeten med oseende ögon, leende och lycklig, nära nog salig med fjärilar i magen. Hon vågade inte ens tänka tanken ut, livrädd och ofantligt hoppfull på en och samma gång. Kanske inte idag, kanske imorgon eller i övermorgon eller kanske aldrig mer.
I två dagar gick Mia som på nålar, hon hörde knappt av någon, plödsligt var allting stilla som i ett vaccum. Hon gick ingenstans för att inte missa eventuella spontanbesök, hon ringde ingen för att inte linjen skulle vara upptagen om någon ringde. Hon pratade inte med någon om vad som hänt eller vad hon kände, Lea skulle säkert lyssna och uppmuntra, men hon visste inte själv vad hon ville. Roger ringde, han ville så gärna träffa Lea igen, det hade inte slagit Mia att även de hade varit ifrån varandra sedan lördags morgon, det verkade för otroligt, de som var så rätt för varandra och så uppenbart tokförälskade i varandra.
– Kan jag ringa henne nu? Det är inte för tidigt va? eller måste jag vänta till tredje dagen?
Han som vanligen var så sävlig att man fick magsår av att prata med honom var nervöst ivrig.
– Har du inte pratat med henne sen ni for härifrån?
Mia var nästan chockad
– Nej jag ville inte verka för på, tänk om hon tycker jag är för mycket??
– Tok heller, ring henne genast!! Hon hinner ju ge upp på dig om du väntar längre.
Hon undrade vad som hänt hos Lea, när hon inte hört av sig till henne heller, hade det varit lika tyst hos henne?
– Jag fick inte hennes nummer, men jag tror jag vet var hon bor nu, har varit dit och tittat. Hon har liksom sin brevlåda på ett hus brevid, tror du hon kollar den när hon kommer hem från skolan?
– Jo det tror jag väl, hurså?
– Tänkte köpa en blomma åt henne.
Åh nu var Mia imponerad, en blomma, Roger satsade verkligen fullt ut på Lea, det gladde henne, men kändes samtidigt lite kluvet när hennes två närmsta vänner funnit varandra. Hon var absolut väldigt glad för dem båda, men befarade att hon skulle själv hamna i en klurig situation om det inte funkade för dem. För en stund lyckades hon tänka på annat än Peter, hon hörde Rogers fantastiska plan. Han ville köpa en blomma åt Lea och sätta den i brevlådan utan kort, för att få se hur hon reagerade. Men det var fortfarande så kallt ute att blomman skulle frysa sönder om den fick vara där för länge. Han höll en lång monolog som i slutänden formades till en fantastisk plan, om hur han skulle gömma sig bakom huset, ha blomman i bilen till hon kom och medan hon tog sig ur bilen skulle han sätta den i brevlådan och ställa sig utom synhåll för att se henne ta emot den.
– Kan du inte skriva ett kort då? Skriv att om hon vill träffa dig igen ska hon vissla eller något sådant?
Mia såg leende för sig hur en överlyckligt leende Lea skulle försöka vissla, det går helt enkelt inte när man ler för brett.
Senare ringde Lea, hon hade visst fått blomman, riktigt hur Rogers plan hade blivit i slutänden fick Mia aldrig veta men Lea var sprudlande lycklig och Roger var där. Men utöver det var Mias telefon tyst, hon fortsatte gå på nålar, kanske tänkte Peter också höra av sig på tredje dagen, vad var det för ett jävla påfund av karlar att hålla en på halster så länge?? Mia tänkte på Josef, kanske var Peter där, men hon tvivlade, de brukade inte umgås särskilt ofta, fast hon hade träffat Peter och Gisela där.
– Hej, har du hört av honom än?
Lea ringde henne och ville höra hur det gick för väninnan, Mia hade berättat kvällen innan att hon inte hört av Peter än. Men så var det ju också så att han hade lämnat sitt nummer till henne, men han hade inte fått hennes. Så frustrerande, hon visste inte om hon skulle tordas ringa honom.
– Kom ut till mig nu då, så får vi surra lite. Roger skulle komma senare.
Av en oemotståndlig ingivelse ringde Mia upp till Josef när hon lagt på luren efter samtalet med Lea.
– Hallå, vad gör du?
– Sitter och surrar, Peter är här vi tänkte se en film, har du lust att göra oss sällskap?
Hjärtat slog en volt i Mias bröst, Peter var där och hon hade lovat att fara till Lea, fan fan fasikens jäklar.
– Njae jag ska ut till Lea, tänkte bara höra vad du gör.
Svarade hon lite lamt, hjärnan snurrade på högvarv.
– Har du kvar den där Braveheart filmen?
Frågade hon, men kom ihåg att hon redan hade lånat den och tagit den till Lea, vilket Josef lätt förvirrad påminde henne om. När de la på visste hon precis vad hon skulle göra.
Hon ringde utan minsta tvekan till Roger.
– Hej det är Mia, du Peter sitter hos Josef, du måste fara och hämta honom och se till att han följer med till Lea.
– öh hmm asså det är inte alls säkert att han vill komma med mig, vi har inte umgåtts sen vi var typ 14, det är brorsan han umgås med.
– Lös det hur du vill, våga inte komma dit utan honom!
Avslutade Mia leende samtalet med skämtamt kommenderande röst. Hon var så nipprig att hon höll på att gå sönder, hon var övertygad om att Roger skulle fixa det på något sätt. Hon gjorde sig iordning, klädde sig bättre än vanligt och kände sig fräsh och förväntansfull när hon for till Lea. Aldrig någonsin har vägen varit så kort eller gått så fort, trots att väninnan bodde i ett område nästan en mil utanför stan.
Han kunde inte förstå varför hon inte ringt än och han misstänkte att Josef börjat ana oråd, aldrig hade Peter hälsat på honom så ofta, han hade förvisso berättat att han och Gisela brutit helt nu för att kompisen skulle tro att han helt enkelt inte hade bättre för sig. Men tre dagar i rad, de hade inte ens särskilt mycket att säga varandra de senaste åren hade de knappt umgåtts. Dessutom brukade Gisela och Carina vara duktiga på att hålla låda när de väl besökt varandra så de hade inte behövt vara särskilt sociala med varandra förr. Mia hade inte synts till en enda gång och Peter hade inte vågat prata eller fråga om henne, det gjorde kanske att han var ännu tystare än vanligt. Plödsligt ringde hon, inte till honom, men till Josef! Peter hade precis varit påväg att fara, men nu väcktes hoppet igen, hon hade fått veta att han var där, så om hon ville träffa honom men inte vågade ringa så kunde hon komma upp, det var bara två trappor. Han tittade på Josef när han lagt på luren, hade varit oartigt att fråga, han hade ju faktiskt inget att göra med vem som ringde till Josef. Men han hade uppenbart uppfattat Peters frågande blick.
– Det var Mia, hon skulle låna en film som hon redan lånat och tagit ut till Lea.
Josef skakade leende på huvudet, osäker på om Peter ens visste vem Mia var, men han trodde nog att de setts i något sammanhang, på någon fest eller så, de umgicks ju med samma människor i alla fall.
– Skulle hon…
Svarade Peter med dröjande, något grötig röst, med en likgiltig axelryckning. Men han kände det som om Josef såg rakt igenom honom när han fortsatte.
– Jo hon skulle ut till Lea och se den där, Braveheart, en Mel Gibson film så jag gissar att de tänkt ha en tjejkväll.
Josef såg kompisens axlar sjunka en aning, han blev inte riktigt klok på Peter. De hade aldrig känt varandra riktigt bra, de senaste dagarna hade han funderat på hur de alls kommit att lära känna varandra, men han minns många roliga stunder då de båda varit med. Gott nog, de var kompisar, men förvånande ofta dök han upp. Mia hade han inte alls sett röken av på länge, inte sen han varit ned till henne på lördagen. Fast de bodde i samma trapphus sågs de förståss ändå inte varje dag. Men han undrade. Mäkta förvånad blev han när Roger plödsligt dök upp, kanske hade det inte funkat för honom med Lea? Josef hörde Roger svamla med Carina i köket lite innan han kom till dem i vardagsrummet.
– Hallå, vad gör ni?
Frågade Roger med en svepande blick som stannade på Peter istället för på Josef. Peter bara ryckte på axlarna, Josef svarade likadant som när han nyss talat med Mia.
– Du Peter jag har en grej jag lånat av dig för något år sen, tänkte att du skulle få tillbaka den.
Roger drog handen genom håret, Josef studerade honom, men sa inget mera. Peter såg mest förvånad ut.
– Ja, hmm nu eller?
Roger drog handen genom håret igen och såg sig omkring som om han väntade sig att den omtalade saken skulle ligga någonstans i rummet.
– Njae eller jag har den i bilen, men vi kan ta det en annan gång. Jag ska iväg till Lea nu…
– Jag var också påväg, jag kan följa dig till bilen.
Svarade Peter fortfarande synbarligen förvirrad.
I trapphuset påväg nedåt i hissen tittade Roger vilt på Peter, han förstod att det var något som skulle sägas, men Peter visste inte om han vågade hoppas.
– Jag har inte egentligen grejen med mig, jag vet faktiskt inte ens var jag har den.
– Öh jaha…
Det sprattlade till i Peters mage, han stirrade stint på Roger och väntade på att den sävliga killen skulle få ur sig det vesäntligaste.
– Jag ska till Lea nu…. Mia skulle också dit…
Peter fortsatte att titta tyst på honom, han hade nog aldrig sett Roger så tafatt och nervös slog det honom.
– Hon sa att jag inte fick komma dit utan dig
Med en plödslig lättnade skrattade Peter till, hon ville träffa honom, åh förvisso hos Lea men de kanske kunde göra sällskap hem till henne sen. Om hon var hos Lea hade hon förmodligen inte barnen med sig. Med ett enkelt okej svarade han leende Roger och de for med varsin bil till Lea.
Mia gick på nålar, väntade att Roger skulle ringa och berätta hur det gått, om han fått Peter med sig. De la inga kort, behövdes ingen spådom när de gjort sitt yttersta, när Mia gjort vad hon kunde för att intrigera så att Peter kunde komma om han ville träffa henne.