När jag skrev boken, i rasande fart, visste jag att den blev väldigt avskalad och jag accepterade det. Någonstans hade jag en tanke om att det förmodligen var ett av skälen till att så många projekt kvävts i sin linda, att jag försökt göra för mycket med språk och beskrivningar så att jag tappat tråden i själva berättelsen.
Denna gång lät jag mig dras med i storyn och skrev bara rakt ut som det kom. Lika spännande som att själv läsa en bok, många gånger visste jag inte alls vad som skulle hända sen.
Nu i första omarbetningen klär jag på berättelsen med miljö och personbeskrivningar. Vissa scener växer till sig lite, det har till och med tillkommit ett par scener som behövdes. En prolog och ett nytt slutkapitel. Jag befarade att detta arbete med bokprojektet skulle vara jobbigt och trist, svårt att motivera sig till. Men än så länge är det jättekul, nästan lika spännande som när jag ursprungligen skrev första utkastet.
Jag har också läst några böcker om skrivande, ingen av dem har väl egentligen påverkat den process jag själv är inne i när det gäller mitt eget skrivande. Men vem vet kanske jag undermedvetet lärt mig något som kan vara till nytta i detta eller kommande projekt. Men en sak som var klart intressant läste jag iggår i Stephen Kings bok om skrivande – han rekommenderar en process som ser ut precis som min. Med en racerskriven story som sen bearbetas i minst två omgångar till.
Efter det andra utkastet är klart läser man igenom det och ser efter tema och eventuell symbolik beskriver King. Och om man hittar sånt kan man om man vill förstärka det. Faschinerande nog var det ungefär så jag redan tänkt mig det, i alla fall gällande temat. Symbolik hade jag inte en tanke på, men kanske finns det sånt också vi får väl se. Temat är ju bestämt sedan tidigare: Personlig utveckling, människor som går igenom livsförändringar självvalda eller utifrån vad som händer dem. Men alltid med kraften av egna mål, drömmar, beslut och ageranden.