Så jag valde en, som blev en fiction berättelse som kändes ganska spännande. 2014-09-03
För att bli ansedd som en vuxen och fullvärdig medlem i scyora-kretsen var hon tvungen att klara den traditionsenliga initieringsriten. Kretsens äldste hade bestämt att det nu var dags, Pandora var nog gammal och sedan hennes mor avlidit i barnsäng behövde hennes plats fyllas. Så de hade fört henne långt hemifrån, ut i vildmarken. Pandora skulle inte bara behöva hitta vägen hem genom tid, rum och dimensioner, hon skulle behöva möta och förtjäna respekten av alla väsen och lära sig kalla alla de fem elementen, finna sin egen länk till den oändliga visdomen och finna sitt eget kall. På vägen skulle hon komma att förstå varför hon givits namnet Pandora.
Hon har alltid varit bra på orientering. Och de hade lärt henne allt hon kunde behöva för att klara av initieringen. Det visste Argul bestämt, annars hade han inte fattat det ödesdigra beslutet att starta hennes initiering. Pandora var aningen ung, men eftersom Sigyn, hennes mor hade avlidit måste stolen fyllas för att cirkeln skulle kunna slutas vid nästa fullmåne. Det var ett allvarligt hot, kretsen måste vara fulltalig. Men nu var det bara några få dagar kvar och Pandora hade varit borta mycket längre än vad som var vanligt. Han skyndade sig att sopa bort båset som de torkade växterna hade skapat på golvet i hans hydda, brygden var nu satt på jäsning och alla andra förberedelser var färdiga.
”Det är dags” uttalade hans vackra följeslagare Brand från dörröppningen, den unge mannen vände sin bara ryggtavla mot Argul men tvekade innan han gick. Brand ville så gärna fråga den gamle om vad som förväntades av honom vid fullmåne-riten, då han skulle fullborda akten tillsammans med Pandora. Och vad som skulle hända om Pandora inte kom fram i tid.
”Oroa dig inte Brand, hon kommer” svarade Argul med ett tålmodigt tonfall, frågorna som han mycket väl förstod fanns i den unge mannens tankar. Kanske kunde Argul läsa tankar, kanske inte, men Brand kände sig ändå lättad över Arguls övertygande tonfall. De kunde inte tvivla, deras förväntan om att hon faktiskt skulle komma tillbaka var hennes ledljus, som skulle lysa hennes väg tillbaka om hon gått över i någon annan dimension.
Pandora drog djupt efter andan, människorna i denna by förstod inte hennes språk och om hon talade var hon rädd att skrämma dem ännu mer så de verkställde hotet de uppvisade. Vässade träspjut riktades mot henne från alla håll, det var bara män i cirkeln. De såg alla så unga ut, spensliga och mörka i hyn. Mörkret föll snabbt och hon var rädd att hon skulle bli stående där så länge att månens ljus skulle störa hennes kanal, energin som höll hennes ankare i denna dimension var tunn och hon hade ännu inte styrkan att vidmakthålla den under månen. Tyst kallade hon elementen till sin sida, jorden fanns vid hennes fötter, luften omslöt henne med trygghet. Men vattnet och elden hade hon ännu inte lärt sig kalla men hon bad om deras hörsamhet. Det var inte en förberedelse för strid utan för kapitulation. Pandora förstod att denna situation var något hennes anknytning till det femte elementet hade skapat.
En rastlös rörelse uppstod i ringen av unga män, något var på väg att ske. Hon kunde känna doften av deras svettiga kroppar, det var som om svettningarna ökat trots stillheten de befunnit sig i så länge. De vände sig mot skogen utan att bryta formationen och började sakta gå, männen i bakre led fortsatte att rikta sina spjut mot Pandora. Hon tvingades följa med i deras långsamma procession och såg att de närmade sig en upplyst del av skogen. Hon anade skuggor av kantiga hyddor som tycktes stå på pålar. På avstånd hörde hon en forsande bäck eller flod. Ingenting i sägnerna hon hört sedan barnsben hade berättat något om detta ställe, hon hade valt fel väg, det förstod hon. Pandora befann sig i omega-dimensionen som var henne helt främmande. Männen omkring henne var så väl påklädda att hon tvivlade på att hon var på samma plats rent geografiskt. Men hon hade aldrig hört talas om att någon reste till andra platser än utgångspunkten när de gick över i andra dimensioner. Ljudet av det forsande vattnet lockade henne, som om det sjöng i hennes hjärta, hon förstod att hon måste försöka ta sig dit. Det blev allt kyligare och luften som omslöt henne hade börjat röra sig runt henne, hon försökte mana luften att vara stilla så att den skulle kunna skydda henne mot kylan. Jorden värmde gott under hennes bara fötter men ändå frös hon. Hennes blick sökte sig mot elden som brann i mitten av en gård omgärdad av många kantiga hyddor på pålar, längtan efter värmen från elden lockade henne. Men elden frestade hennes kroppsliga behov och färgades av en önskan om lättillgänglig tillfredsställelse, medan vattnet sjöng i hennes hjärta. Hon insåg att det var så hon gjort sitt misstag, hon hade under eftermiddagen valt vägen som kantats av underbara hallonbuskar för att stilla hunger och njuta av de läskande bären medan doften av havet hade skapat samma sjungande känsla i hennes bröst.
”Meeeena oj!” ropade en av männen i täten och hela följet stannade. Det kom en annan person gående mot dem från gården, personen syntes bara som en svart siluett då elden på andra sidan om personen bländade synfältet. Pandora trodde nog att det var en kvinna som kom, för dräkten var lång och höfterna tycktes vaja lite när hon gick. Med en högtidligt klingande ton talade kvinnan med mannen som var närmast henne, hon talade lågt och snabbt. Pandora önskade så innerligt att hon haft hjälp av vatten, luft och det femte elementet för det hade gjort hennes linguistiska förmåga fulländad så att hon utan problem kunnat förstå och göra sig förstådd på alla världars språk. Två män klev åt sidan samtidigt som alla de andra på nytt riktade alla spjut in mot cirkelns mitt där Pandora stod. De backade undan så att cirkeln blev vidare. Luften omkring henne stormade nu och bidrog till en allt intensivare upplevelse av kylan. Kvinnan klev in i ringen och närmade sig Pandora med lugna steg, hennes ansikte låg fortfarande i skugga men Pandora tyckte ändå att hon såg ljusare ut än männen. Tunna slingor av rök kom från en rund tingest kvinnan bar hängande i en kedja från handen, hon mumlade för sig själv medan hon gick runt Pandora utan att ta blicken för henne. Det krävdes enorm självbehärskning av Pandora för att inte vrida sig runt och följa kvinnan med blicken, men intuitivt förstod hon att kvinnan var någon form av schaman som utförde en ritual och det var något Pandora respekterade. Hon bara hoppades att den inte förestod hennes egen avrättning.