Våren 1988
Packa, plocka, städa allt går som en dans. Allt som en gång var vardagligt och invant rivs upp och ned.
Man börjar packa med ordning och reda, men när spänningen i det nya och sorgen över det gamla möts blir flytt ivern till stress.
Man bara packar fort, fort för att bli färdig.
Känslan av något tomt när man ser sitt gamla hem för sista gången sitter fast som en igel i en när man ser det nya tomma hemmet. Och ivern att fylla tomrummet är häpnadsväckande stor.