En kort inledande text med beskrivning av djur 2014-08-15
Hon gick fram över slänten på stabila ben, den ljusbruna pälsen skimrade i skymningssolen. De andra hästarna följde henne i blind tillit, de visste att hon skulle finna den säkra vägen ned till vattnet. Långt bakom den mogna märren, nästan sist i gruppen, gick de unga hingstarna. Fölen som fötts tidigt under våren hade växt upp, det hade varit en bra sommar. De undvek märrens vakande blick närhelst de kunde, de ville finna sina egna stigar. Hon lät dem vandra fritt av respekt för deras behov att lära av sina egna erfarenheter.
Den långa ljusgula manen föll framåt, luggen skymde hennes blick när hon sänkte huvudet för att komma under de låga trädens grenar. I det fjällnära landskapet var den lågväxta vegetationen tät. Egentligen trivdes hon inte alls där, hon föredrog de bördiga kustnära ängarna som sträckte sig vida och utsikten sällan skymdes av berg och fjäll. Ändå förde hon flocken norrut och västerut mot fjällkanten varje höst, och tillbaka mot kusten igen varje år innan vinterns tunga kyla kröp ned från fjället och spred sig över landet. Det blev allt tyngre för varje år, hon travade ännu i stabilt tempo när de korsade flackare mark, kroppen hade lagt på mer hull än vad benen ville bära i raskare takt.
Den stigande månen speglade sig i den stilla vattenytan, vattnet smakade unket och det bar henne emot att dricka. Hingstens favoriter försökte stöta henne ur vägen, hon störde sig på deras brist på respekt för de andra stona och unghästarna. Att hon själv gick först var ingen given rang, det var en roll hon outtalat tilldelats av den större gruppen eftersom hon med lugn och en ansvarstagande och respektfull hållning höll ihop flocken och såg till att de andra hade det bra. Hon steg åt sidan för de senkomna fölen och de äldsta märrarna. En av hingstens favoriter bet henne irriterat på halsen, när de som ivrat mest nu trycktes åt sidan när den ljusa märren klev undan för att släppa fram flocken. Det bekymrade henne inte det minsta. När hon var yngre hade hon antagit utmaningen, kanske till och med bitit tillbaka. Men nu mötte hon den hetsiga unga damens blick med ett överlägset lugn och outsinligt självförtroende.