Jag deltog som tidigare nämnt i tidningen Skrivas novellpristävling i november igen och inte var det någon mening med det. Här kan du om du vill läsa mitt bidrag Spökkatt. Det är ju hysteriskt tuffa krav på att de ska vara korta så det blir nästan menlöst :o) men det är bra skrivarmotion typ.
Så vinsten är att kreativitetsnerven tränas, fast jag har ju ingen brist på kreativitet så jag lägger nog ned sådana strävanden framöver.
Två fascinerande insikter har landat i mig den senaste månaden. Dels att det är så pass många som jobbar inom samma myndighet som mig som skriver. Det är så många att de till och med skrivit en artikel om det i vår På Jobbet tidning. På min arbetsplats är vi minst 3 som jag känner till och jag har personligen träffat på ytterligare en som förvisso jobbar på huvudkontoret.
En annan var att just en skrivande kollega har riktat in sig på att skriva noveller till veckotidningar, med det primära fokuset att få sälja noveller – fokus på pengar. Det kändes så världsfrämmande för mig. Skapa för att sälja, som om det var brödbak eller jobb som sömmerska. Jag menar inte att det är något fel alls på den inställningen, det öppnade bara mina ögon – jag har ju på sätt och vis damma inställning fast lite mindre uppenbart. Jag vill ju skapa texter som något förlag ska vilja ge ut, dvs paketera och sälja och då vill jag ju gärna ha betalt för dem. Om jag bara skrev för att det var kul, skulle jag inte ha en vision om att sända till förlag. Om jag bara skrev för att bli läst utan att behöva tjäna pengar på det så skulle jag ge ut dem själv som e-böcker, det är enkelt och tillgängligt, men nej jag vill skicka till förlag. Det är inte så att jag har någon värdering emot att tjäna pengar på sitt konstnärsskap – tvärt om tycker jag att det skulle vara mer ekonomiskt belönande så att var och en kunde få tjäna en slant på allt slit som det innebär att utöva alla former av konst, konsthantverk och konstnärligt uttryck. Jag menar att det är ganska nedslående när jag hör om hur svårt det är att bli antagen vid förlag, svårt att komma igenom nålsögat och faktiskt få bli utgiven. Och även för den som blir utgiven är det så små intäkter att det inte på långt när motiverar den mängd tid man lägger ned på ett bokprojekt. Tanken på att sälja noveller till veckotidningar kändes kittlande, inte för att jag tror att det är något för mig eftersom jag blir så frustrerad av att skriva kort, utan för att det är som en lång skrivarkurs med direkt feedback i klart konkret form – pengar.