Idag är det helg och skrivdag hemma hos mig. En tid har jag nu varit lite vilse och snarare skrivit på den bok om personlig utveckling som jag tänker mig ska ges ut parallellt med bok 3 i PIA-serien. Men idag är jag tillbaka på banan och det känns skönt.
Inledningen av bok 1 PIA har varit ute hos två testläsare som båda gett återkoppling på varsitt sätt och det var inspirerande i sig. Det nya arbetssättet med outlining har lett till att jag omstrukturerat berättelsen och också ger Annika mer utrymme i denna bok fastän hon egentligen var tänkt att ta en mer central roll i bok 2. Så kan det gå, det känns bra i alla fall.
Jag analyserar existensen och syftet med varje avsnitt nu allt eftersom jag omarbetar de gamla scenerna i den nya kostymen och skriver till de nya scener som behövs för att berättelsen ska bli mer komplett. När första aktens första del var klar drabbades jag av en skenande inspiration och provade göra e-pub av dem, förmodligen utlöstes denna inspiration när jag läste förra numret av tidningen Skriva. Där hade de i samarbete med Storytel en tävling, där deltagarna tävlade med en pitch till en ljudboksserie.
En del av den nya tiden präglas av serie-formen, böcker som blir episoder i en ljudboksutgivning ska locka precis som serieavsnitt i en tv-serie till att läsaren/lyssnaren ska vilja höra nästa avsnitt. Underhållningsmedia förändras av de nya kanalerna, precis som det inom produktion av tv-serier nu kommit flera aktörer som ex. Netflix som gör egen produktion gör nu Storytel likadant. Det är en ny möjlighet till att få skriva med någon form av lön/ersättning redan medan du skriver, men kritiska röster hörs också om att detta påverkar kvalitén av det som skrivs.
Att jag själv redan innan denna utveckling framträtt planerat att skriva i serie form precis som Diana Gabaldon mfl. känns nu bekräftat. Jag tänker rätt. Att jag själv föredrar böcker som omfattar minst 500 sidor ligger också i linje med serie-tänket eftersom tjusningen i att läsa långa böcker är att de inte tar slut för tidigt. Min läslust drivs av viljan att följa karaktärerna längre, att få veta vad som hände sen. Med serie-formatet ges denna möjlighet utan att de individuella delarna behöver bli mastodontböcker som andra läsare inte skulle orka ta sig an.
Under de senaste åren har jag själv sett många olika tv-serier. För mig har det blivit en möjlighet sedan vi nu kan streama serier. Jag har personligen alltid haft svårt att schemalägga mitt liv efter tv-tablåerna, om jag sett någon serie som sänts på tv har jag allt för ofta missat något avsnitt för att jag haft annan för mig när den sändes och utbudet av repriser har ofta varit på såna tider att jag inte kunnat se ikapp. Naturligt nog tröttnade jag på det. Men nu som sagt, frossar jag i serier när jag är sugen på passiv underhållning. Det är helt underbart, som att se en bra film som inte tar slut. Ett format som ger möjligheten att följa karaktärer och världar genom en längre utveckling. Med en känsla av att veta vad jag kan förvänta mig, vilka sinnesstämningar jag kan uppnå genom att se just den ena eller den andra serien.
Mitt eget projekt PIA blir färgat av formatet och kan i framtiden säkert passa både för en Storytel-produktion och tv-serieproduktion. Men hur rätt jag än ligger i tidens trend så kringskärs mina möjligheter med de trånga nålsögon som måste penetreras för att alls ha en chans att bli utgiven eller producerad i någon form. Som svar på det finns ännu en trend om egenutgivning, många profiterar på att hjälpa författare få sina alster tryckta, några hybridförlag erbjuder stöd i mer traditionell bemärkelse av utveckling och granskning av manuset och marknadsföring etc – men det är tillägg som kostar och det framstår som vanligast att författaren själv får stå för kostnaderna och bära hela den ekonomiska risken. Varje affärsdrivande företag tjänar sina egna syften. Medan författare som inte har möjlighet att ikläda sig alla rollerna utöver själva författandet dvs vara både lektör, redaktör, förläggare och säljare av sina verk och de ekonomiska förutsättningarna att bära kostnader och risker får finna sig i att förbli outgivna.
Att vi idag har en trend som går mot allt mer mediekonsumtion som bygger på fri tillgänglighet via internet. Alltifrån piratdelning till streamingtjänster vi betalar för minskar möjligheterna att få betalt för det vi skapat. Det är något vi behöver förhålla oss till. Hittills har jag kanske lagt ner minst 600 timmar på bok 1 och totalt ca 1000 timmar på övriga PIA projektet. Detta vid sidan av det arbetsliv jag måste vara fullt engagerad i för att överleva ekonomiskt. Innan bok 1 når ut till läsarna har jag troligen minst 1000 timmar kvar. Skulle det löna sig att vara författare borde min inkomst från bok 1 bli tex 600.000 kr netto – om jag fick ex 300 kr netto per timme jag strävat på och arbetat med mitt manus. Det man kan läsa om författarinkomster antyder att utkomsten per bok blir mellan 3-10 kr per bok brutto, beroende om om den ges ut som pocket eller inbjuden. Så för att leka med tanken räknar vi på 3 kr per bok netto i snitt – då bör jag sälja/få inkomst av bok 1 från 200.000 exemplar – eller inkomst från även andra former av produktion baserat på boken.
Själv har jag funderat på en väg att ta mig ut med bok 1 och bygga intresse för PIA projektet genom att själv skapa e-pub och ljudböcker av den – för att själv streama och sprida dem gratis eller sälja dessa bäst jag kan. Det vore en ekonomiskt överkomlig väg, helt oberoende av nålsögon. Att hitta en självutgivningstjänst typ print on demand som fungerar för mig och sedan ge mig ut med föreläsningar i den mån det kan tänkas efterfrågas. För att på så sätt få en verksamhet kring projektet. Att jag ens funderar så handlar om en uppgivenhet som kanske är helt obefogad. Men på något sätt känner jag mig mer inspirerad och engagerad i mitt projekt när jag i alla fall kan föreställa mig att jag kan finna vägar för att nå ut när boken väl är klar.
Min syster och min närmsta vän Anki har nu fått möjligheten att läsa första delen av akt 1 i e-pub format. Om de läst eller håller på att läsa vet jag inte. Men en vacker dag kanske de återkopplar något. När jag i våras läste högt för min syster ur bok 1 som den då var, kändes oerhört inspirerande. Så att fortsätta sippra ut min berättelse lite till olika läsare är något jag hoppas kunna fortsätta med. Om de vill, om någon vill.