Sedan jul har jag skrivit en del på första boken i barnboksserien som jag nämnde i första inlägget, jag nådde inte någon slutpunkt innan jag tröttnade och längtade tillbaka till PIA-projektet. Så det är med min fina vän Johanna Martinsson jag spenderat mesta möjliga skrivtid.
Att skriva vid sidan av heltidsjobb är inte så ”bara” men som det så väl framgår i många artiklar i exempelvis tidningen Skriva och i författarböcker handlar det om ens egna prioriteringar. Jag har debatterat detta med mig själv – när jag känner mig tom och trött så väljer jag snarare passiv underhållning som vissa tv-serier som jag streamar och vissa utvalda tv-program (som oftast också streamas från play-kanalerna). Jag har också läst en del böcker, uppföljare på serier jag läst alla föregående böcker i. Men det medför ju att skrivandet inte går så mycket framåt. Då jag i huvudsak skriver på helgerna av energi-skäl så blir det extra sårbart när jag får för mig att vara social på helgerna. Som förra helgen hade jag gäst till lördag, helgen före var jag borta hos vänner över hela helgen… jag blir lite frustrerad på mig själv – men känner samtidigt att jag har svårt att komma fram till drivkraften att kräva självdisciplin av mig själv. Jag får helt enkelt acceptera att jag är lågproduktiv, vilket är helt okej nu eftersom jag bara skriver för mitt eget höga nöjes skull.
Men en vacker dag vill jag ju ge ut böcker på riktigt. Inte en bok utan båda mina projekt handlar ju om serier. Så om ett bokförlag vill ge ut en så ligger det liksom inbyggt i det att det då följer ytterligare några oavsett vilket av projekten som skulle bli antaget. En fördel jag har är väl då att grundstoryn är klar i flera av de efterföljande böckerna så det kanske går av bara farten om jag får den stora förmånen att bli publicerad 🙂
Nu ropar hon på mig, Johanna, dags att återvända.