Jag har ju sådan tur att jag fått ett helt underbart program av min syster för att göra författandet enklare. Jag har skrivit om det tidigare men kan inte nog lovprisa detta program. Det har gjort författandet roligare på alla sätt.
Nu när jag har varit på min resa har jag dessutom upptäckt tjusningen med att sitta på tåget och skriva, jag har provat lite olika miljöer och hittills är det just det som funkat bäst. Hemma vid datorn blir det lite lätt stört, det är också bra att inte ha internet för lättillgängligt – i alla fall för mig som är googlenörd, eller wikipedia-fan eftersom jag direkt vill ha svaren på allt och det då gärna blir att jag söker vidare.
Detta är en av de roligare finesserna i programmet, att jag kan sätta en bild på varje person, bilderna har jag hittat på internet via Google förståss, och eftersom jag inte använder dem kommersiellt utan bara för min egen skull så lånar jag dem med gott samvete :o)
Säg hej till Johanna som är en av huvudkaraktärerna i min bok, ett projekt som jag kallar för PIA. Igår skrev jag ut lite råtext åt syrran som smakprov och fick positiv feedback, fast jag egentligen inte alls vill släppa ifrån mig något av detta projekt så var det riktigt kul. Både för att själv se sina ord på papper och för att se hur man gör för att få ut text ur programmet… det är just den bocken Include in Compile som är avgörande :o)
Min kära syster frågade hur långt jag har kommit, det är däremot en fråga som är omöjlig att svara på med detta program eftersom jag inte skriver kronologiskt. Jag har skissat upp en kronologi och det ark som väcker min inspiration fylls med text. Så jag skriver lite här och där. Det scenario jag skrev ut omfattade 6 st A4 och är från en tidig del av själva startstoryn, men storylinen för mitt projekt är mer som en fläta av många olika handlingar, många olika personer… mycket inspirerat av Downton Abbey – fast i en helt annan genre förstås.