Någonstans läste jag ett gott råd till författar aspiranter ”Låt bli” med andemeningen att ingen vettig människa ger sig in i en karriär som författare. För att det är plågsamt svårt och jättejobbigt. Så om man kan låta bli att skriva så är man lyckligare lottad och kan sträva efter andra mål i livet.
Med tanke på hur det sett ut för mig med mitt skrivande de senaste åren så saknas drivkraften och jag har inga egentliga ambitioner. En stund funderade jag till och med på att redigera bort tankarna på att skriva helt och hållet från mina visioner, planer och mål för livet framför mig.
Ja, kanske är skrivandet inget för mig, men då och då glimmar inspirationen till så vem vet. Jag låter det bero, att vara farmor och mitt i karriären som första linjens chef tar min kraft – men ju tryggar jag blir i de rollerna desto mer tid och energi hoppas jag få över vid sidan av till annat jag vill pyssla med. Och då glimmar det till i skrivinspirationen igen.