Resorna mellan de olika datorerna har fördärvat formateringar och ställt till det en hel del när det gäller typsnitt och tecken. Jag kan hitta små snuttar från olika idéer, här är en som jag och brorsan började att skriva tillsammans.
Stycke 1 (Joakim)
Björn vaknade hastigt, när hans väckarklocka ringde, och av
ren vana tog han upp klockan som var formad som en puck.
Precis som han nådde den röck han den till sig och kastade den
hårt i väggen, när den träffade väggen slutade den låta.
Sen klev han upp ur sängen för att kunna gå och tömma blåsan.
När det var färdigt gick han ut i sitt skabbiga kök, han
borstade av köksbänken och ställde fram en skål, i vilken han
lade i några blad från björken utanför hans trasiga köksfönster.
Han blandade dom med några blad som han plockat tidigare
någon dag. Han visste inte varför han gjorde så men när han var
klar åt han det och genast försvann hans hunger. Sedan satte
han sig på sängen och väntade på att hans farbror skulle komma
med kläderna han var lovad att få till sin avslutnings dag.
Bok av Ika och Joakim 24/3 © 93
Det var en början så god som någon, nej så här i efterhand känns det inte riktigt som toppkvalitet. Men utifrån året kan vi konstatera att vi var 21 och 18 år då. Så jag förlåter oss :o) Idén att skriva tillsammans var bra och vi har återkommit till den genom åren lite då och då. För mig handlar det om den inspiration som Linus & Li historien väckt, glädjen i att skapa tillsammans. Det är något jag försökt få igång med både två av mina bröder, min syster, mina söner och en fd vän sedan dess men inte lyckats med, kanske är det inte en bra idé men jag har i alla fall närt den genom åren.
Stycke 2 (Ika)
”oh, nej inte nu igen” Ivy gick fram och tillbaka över det
grusiga taket, nu skulle hennes bröder ha främmande igen. Hon
kände igen tecknen, först fick hon spendera en hel dag åt att
göra iordning en rejäl festmåltid fär att sedan skickas upp
för att tvätta sig och göra sig fin. Och hon hatade det, i
flera år hade Mustaffa försökt få henne att vilja gifta sig,
men varför skulle hon göra det när det bara fanns gamla gubbar
att välja mellan. Med benen hängande ut över takkanten satt
hon i solnedgången och såg på håll ett sällskap närma sig, de
var fyra män på fyra välgödda kameler. ”Var i allsindar hittar
han alla dessa män han vill gifta bort mig med?” Det var en
fråga hon hade ställt sig många, många gånger och hon önskade
att det snart skulle vara slut män i brödernas bekantskapskretsar.
Abduls fru ropade på henne i våningen under men Ivy vägrade svara,
istället betraktade hon männen som gjorde fast sina djur utanför
deras ingång, två av dem hade sett henne och de mötte hennes
blick en sista gång med breda leenden innan de klev in. Det började
bli kyligt där uppe, solen var redan dold bakom Keops pyramid och
det var nattens skuggor som sänkte sig över henne.
Bok av Ika och Joakim 24/3 © 93