Ännu en inspirerande början, 1992
Ayonna öppnade sakta ögonen, hon kände väl närvaron av en av de tysta och hon ville inte skrämma honom. Hon såg sig omkring i rummet och undrade var han var, hon anade honom starkt vid fotänden av sängen och fixerade sin blick där.
Fashinerat såg hon den tyste mannen materialiseras framför hennes ögon, först blev den dimmiga helfiguren synlig och allt eftersom han klarnade glödde det stora vita ögat intensivare.
Ayonna kännde igen honom som Sieger den store, den mäktige ledaren; Hyjers högra hand. Mannen viftade vilt med sina enorma händer, några tecken kunde hon inte uttyda bara hysteri. Hennes eldröda hår dansade runt hennes höga panna och finskurna ansikte då hon lugnande skakade på sitt huvud och tecknade åt honom att sätta sig ned.
Sieger slöt sitt enda öga en sekund, som för att samla sig, och satte sig ljudlöst på sängens fotända på behörigt avstånd från den oskuldsfulla flickan. När han åter öppnar ögat vänder han sig mot henne och tecknar mycket övertydligt: Stor fara, kom fort.
-Fara! Var då? utropade Ayonna och glömde tillfälligt den tystes ljudkänslighet, snabbt tecknade hon om ursäkt och fullföljde sin fråga. Sieger tecknade hastigt med sina stora händer:
Den svarta elden är i detta hus. Ayonna förstod genom det genast faran, hon hade hört historierna om den svarta elden. Den som förkolnade allt levande som levde av onda människors vilja, men hon hade alltid trott att det bara varit sagor, men nu stod Sieger framför henne och det var brottom iväg.
Den tyste mannen försvann framför hennes ögon, hon visste att det var hans sätt att visa henne hövligheten att lämna henne ifred medan hon klädde sig. Snabbt dök hon in i sin svala sommar klänning och tog kappan över axlarna, instinktivt förstod hon att hon skulle behöva kraftigare skor än de fina sandalerna så hon tog sig tid att leta fram gympaskorna. Sedan hon tagit dem på sig vände hon sig åter mot fönstret, hon såg elden flamma ut ur ett av fönstren i flygeln mitt emot.
Mina föräldrar? tecknade hon mot Sieger som började bli synlig igen, han lugnade henne med sitt svar: Blaund och Poraj har fört dem till Metamax slott. Ayonna visste vilka de var, hon hade aldrig träffat dem men de tillhörde Hyjers livgarde.
Var är Metamax, ska vi dit? Sieger skakade på huvudet, han tog hennes hand och de hoppade ut genom fönstret. Ayonna var höjdrädd och hatade innerligen dessa fönster hopp, fast än hon hade gjort det många gånger förr tillsammans med någon av de tysta så kunde hon inte undgå att skrämmas när de susade förbi de tre underliggande våningarna.
Och nu precis som alltid fångades de upp av vinden just innan landningen så de utan risk kunde ställa ned sina fötter. Sieger svarade ännu inte på hennes fråga utan drog henne med in i rosenlunden, sedan de passerat den första manshöga roshäcken fick hon syn på en samling människor och tysta.
Där var både unga och gamla och mitt ibland dem kunnde hon skymta några av Groberna, de var småvuxna och mörka i husen, de levde under jorden för att skydda sig från det skarpa solljuset. Tidigare hade hon bara träffat några av dem som hastigast i Urizimax, vilket var Hyjers boningar.