Dolly & Lotty
Ni mina vänner, mina enda vänner i många år.
Ni fanns där i den svåraste tiden, men nu är den tidien liden.
Vi lekte, busade och sprang, vi lekte vår barndom tillsammans.
Vi lärde varandra saker som vi tre tyckte om.
Sedan blev ni gamla fas jag än var ung, men jag var ju ej en hund.
Och så en dag var ni borta när jag ville hälsa på.
Ni föll för människors vilja och brist på tid.
Jag vill att ni ska leva nu och här med mig.
Men det går ej att väcka era döda kroppar till liv.
Det går ej att ersätta er med andra för ingen är er lik.
Jag sörjer er än fast det är rätt länge sen.
Mitt liv blir aldrig detsamma utan er.
(Ika, 1982, Boden)