Fredrika 1997
En tyst dag som denna kom en fjäril
som på lätta vingar flög så högt och fritt
innan den dalade ned i mitt liv.
In i den bubblan jag levde dalade en fjäril
så vacker med frihet och hopp om liv.
Så vacker för ögat, så närande för min själ.
Denna gåva av naturen var den största gåva
jag någonsin mottagit, den gåvan av skönhet,
energi och livsvilja.
Inom mig den dagen kröp en larv av ondo,
sugande till sig allt som svärtat min själ.
I sin puppa spinner den in varje sårad känsla,
svek och lögn och med larvens flit lättas mitt sinne.
Med förtröstan ser jag den dagen an då puppan
brister, den dag när den ståtliga svarta olyckans
fjäril breder ut sina vingar att torka.
Min lättnads suck lyfter tyngden av min sorg och
alla mina kval, den dag min olyckas fjäril är redo
att lyfta.
Den gåvan av naturen som lät hoppet dala in i mitt
liv gav mig styrkan att släppa mina bördor. Den gåvan
återgäldar jag med den livskraft som följer mig i livet
och driver mig att försöka dela lyckan med många.