Lite fler gamla fynd :o) sommaren 1991
Den man älskar högt och rent är man trogen i tanke, hjärta och kropp.
Utan löften, ringar, bara helt naturligt.
Är det sant?
Eller är det bara delvis sant, det är svanens natur men ack inte människans.
Ögon ser allt och öronen hör allt så tanken finns, hjärtat klappar alltid och kroppen behöver både hjärta och tanke för att kontrolleras.
Denna gång segrade tanken över kroppen, men hur länge ska tanken klara kampen hjärtlöst?
Skulle tanken klara en seger över en allians där blodet enat hjärta och kropp?
Tanken styrs av det torra förnuftet, kroppen av behovet och hjärtat av ren kärlek.
Så lång väntan, så hög insats, vad är det värt?