Det är när berättelsen växer fram och det är så spännande det som kommer ut att man har svårt att slita sig, sömnen vill man gärna skjuta upp och när man väl somnat…. vakna tidigt och ivrigt öppna datorn igen för att få krypa tillbaka in i sin berättelse.
Vem behöver annan underhållning när det känns så?
Det slutar aldrig att fascinera mig att det känns som om berättelserna som kommer ur mig är outtänkta i förväg ibland. Som den jag nu skriver, de givna sakerna jag visste när jag började var ena personen, huvudpersonen, att detta alster skulle berätta hennes bakgrund.
Det var ett litet textstycke som jag klippte ur mitt romanprojekt men det är nu en helt egen berättelse, kopplat till romanserien förstås men ändå fristående, och den är redan uppe i motsvarande 144 romansidor. Och ännu är det lite förvecklingar som nystas vidare och ska dras ihop till denna boks avslutning.
Underbart! Spännande!