En övning då vi skulle skriva brev inom en tight ram av begränsningar, kändes frustrerande. Men när jag väl skrivit typ halvvägs på första så hoppade jag några rader ned och började på ett nytt för att det första var så dåligt och jag hade kört fast. Plötsligt såg jag att de kunde bli korresponderande till varandra, om jag bara ändrade lite i det första försöket. Och så här blev det alltså. 2014-08-20
Till den ljuva Augusta
Natten väcker minnet av pingstdagen då solen stod hög och alla i byn samlades vid foten av kyrkans torn. Brisen genom trädkronorna och fåglarnas sång som hedrade kärleken den dagen. Flickorna som stod i rad för att kasta riskorn över de nygifta, i väntan på att buketten skulle kastas. Där ibland dem fanns de vackraste blå ögon, den vackraste mun och ljusaste hy i ett och samma ansikte. När bruden vände ryggen till, sträcktes de ljuvligaste händer upp mot skyn. Nätta lilla Augusta så vacker när den blomsterrika fångsten fyllde famnen och hennes fötter dansade en liten piruett. Insikten om att denna kvinna en dag skulle bli någons fru, landade tungt i bröstet. Tänk om hon själv en dag, går till altaret utan att veta hur mycket kärlek som levde i blickarna hon fick den dagen. Det får inte ske. Därför skrivs i natt detta brev, så att hon för alltid ska veta att här finns ett ömmande hjärta, en man som ber om hennes uppmärksamhet. Kom ned till den stora eken utanför kyrkan och möt denna man, i skuggan under dess skyddande krona. Ställ hjärtats dörr på glänt, låt kärlekens ros få en chans att slå ut. Med ödmjuk hälsning och hopp om ett enskilt och glädjerikt möte. /John
Kära John
Tack för hälsningen och de fina orden. Det har gått så många år. Pojken som varit en vän, har blivit en man. Det var en fröjd att se livet i de vuxna ögonen och kraften som kunde anas i varje rörelse. Detta återseende väckte många nya känslor. Minnet av den dagen då alla samlades på gården, när familjen välkomnade gästerna till bröllopet, är så starkt. Solens strålar som glittrade i daggen den tidiga morgonen, naturen var så tyst som om den bävade inför detta möte. Inte ett ögonblick av den dagen har fallit i glömska. Blicken dröjde sig ofta och länge vid mannen som stod i skuggan av den stora eken. En glädjefylld bävan stiger vid tanken på att möta honom igen. Kära John, med dörren på glänt ska detta möte ske, om fredagskvällen när nattvandrarna samlas vid logen till dans. I månens sken under eken utanför kyrkan. En tanke till… När ingen vet, så är det en hemlighet. Men om dessa ord, som i detta brev sänds iväg skulle fångas av någon annan är hemligheten röjd. Vad skulle bli följden av det? Med varma hälsningar. /Augusta