Vilka härliga funderingar man fastnar i ibland när man uppfinner en hel värld och en händelseutveckling som tar oplanerade vändningar. Min ursprungliga idé till romanserien som oväntat växte till en hel bok föregående den egentliga serien runt påsktid ifjol har nu flutit ut i ännu en bok föregående serien.
Medan jag var i England skrev jag om prologen till första boken flera gånger och en bet sig fast. Nu när jag började redigera den färdiga boken visade den sig vara långt ifrån färdig. Det visste jag ju förvisso, den behövde kläs med miljöbeskrivningar… men den nya prologen behövde inte bara skrivas in. Den tog plats – den skapade ny fart och ja en helt ny historia växer fram. Denna känns grundad och så jäkla bra att det glöder om fingrarna mina medan jag skriver. Kul. Lätt. Inspirerande och vansinnigt fängslande.
Så jag ställs inför nya frågeställningar: Hur ser det ut när en person får ett brev från kronofogdemyndigheten, hur går det till när någon får fortkörningsböter. Jag är så tacksam att jag verkligen inte har en aning själv och förstås lika tacksam över den ofantliga informationsmängden som finns på Internet. Och så var det andra polisiära frågor. Jag har tagit kontakt med en polisman jag är bekant med, väntar nu på ett sms från honom, en möjlighet att få ställa några frågor. Hur skulle egentligen polisen agera om Detta händer? behöver hon känna en polisman personligen? ja… där spann också historien vidare, som om den besvarar sig själv när jag kör fast… men jag undrar ändå. Fler saker.
Utan att jag skriver en deckare blev polisen inblandad, ja se så det kan gå :o)
… jo det är nog bäst om han är någons storebror, då kan han vara i alla fall fem-sex år äldre.