När jag gick ut 9:an visste jag att jag ville bli författare. Det skrivande jag ägnat mig åt lite emellanåt hade börjat i skolan.
Vi hade en underbar lärarvikarie under en period i 4:an eller 5:an som hette Eva. Hon introducerade ”Dagens tanke” som gick ut på att vi varje dag vid något tillfälle skulle på ett blankt papper, under fem minuter, skriva något random som vi kom att tänka på. Hon samlade sedan in pappren och valde en och ibland två texter som hon överförde till blädderblocksblad och satte upp på väggen i klassrummet. En dag så hade jag skrivit något så fantastisk att min text blev den utvalda, hon berömde mig så mycket och jag kände mig så ofantligt stolt. Det var någonting om det innevarande nuet jag hade lyckats fånga och jag kände själv, trots att den inre kritikern var hård mot mig redan då, att det var en text som var uttrycksfull och jag kände mig nöjd med den redan innan hennes uppmärksamhet lyfte den.
Eva kom med fler fantastiskt kreativa idéer som jag älskade. Hon gav oss svartvita vykort som vi skulle skriva en fri historia kring. Jag fick en bild av en strävhårig tax och den taxen fick heta Max. En annan dag fick vi välja bilder då hon lagt dem med framsidan upp på ett bord, då skrev jag om en herrelös hund. Men den underbaraste idén av alla var när vi i klassen fick dela upp oss i två grupper, i varje grupp fick vi hitta på grundstommen i en berättelse som vi alla skulle skriva. I vår grupp blev det en historia om Linus och Li som var små troll. Vi fick sedan skriva vår berättelse fritt och enskilt utifrån den grundstomme vi dragit upp tillsammans och det blev flera fantastiska historier som vi senare fick läsa. Jag vet att den övningen väckte min lust att skriva barnböcker och jag har skrivit ett par stycken, ganska korta historier, som jag aldrig skickat in till något förlag eller så. Men jag tänkte dela med mig av dessa berättelser här lite framöver :o)
Under tonårstiden skrev jag en del dikter och jag samlade på citat, från Starletböckernas klotterplank och många andra källor, bland annat toalettväggar och kompisars citatböcker.
Men som sagt, det var i slutet av 9:an jag visste att jag ville skriva böcker på riktigt. Jag hade under högstadiet gått skrivmaskins kurs och min pappa hade introducerat datorerna i min värld. Efter sommarlovet i 9:an skrevs jag in på Ungdomsuppföljningen och där fick jag tillgång till en elektrisk skrivmaskin där jag på blanka ark kunde börja skriva mina historier. Jag har nog ingen kvar längre av dessa första alster och ingen av dem blev riktigt färdig. Men drömmen om att slutföra bokprojekt och faktiskt ge ut böcker var grundmurad i mig då.
Jag har sedan tonåren haft egen dator och jag har skrivit mycket, en tid skrev jag lite noveller som jag försökte få publicerade i Mitt livs novell eller andra veckotidningar fast de flesta blev aldrig riktigt färdiga. Ja jag skrev även någon för Aktuell rapport men det var inte riktigt min genre kan jag väl konstatera :o) eller snarare så att den läsar-kretsen är inte intresserad av min version av erotiska beskrivningar då de kanske hellre vill ha mer nakna, pang på och vulgära texter.
Jag såg en gång en intervju med Margit Sandemo på TV och det som fångade mig då var det hon sa om sitt skrivande i yngre år (med förbehåll för att jag kan ha blandat ihop det i mitt minne, det kanske var någon annan författare)
De fyrtio första åren av mitt liv skrev jag tusentals början på mina historier så när jag väl började skriva klart hade jag alla dessa historier att göra klart. Det var som en skatt att bara plocka fram och inspireras av, det var inte de historierna som blev utgivna men olika bitar av alla dessa börjans vävdes in i mina senare bokprojekt.
Och just det beskriver så väl min egen början. Ofta brinner inspirationen starkt precis när idén kommer till mig men plötsligt är den borta och historien faller i glömska. Jag har sparat många börjans och tänkte mig släppa ut dem här till allmän beskådan :o)